Marcusgården.se

S	M	T	O	T	F	L
	1	2	3	4	5
6	7	8	9	10	11	12
13	14	15	16	17	18	19
20	21	22	23	24	25	26
27	28	29	30	31

Hundraser: Briard

Historik

Briard är en ras med anor från åtminstone 1300-talet och eventuellt ända från 700-talet. Den användes ursprungligen som en vakt- och vallhund som även försvarade hjorden mot både två- och fyrbenta inkräktare. På senare tid har den även använts av militär och polis samt som lavinhund eller som tävlings- eller sällskapshund.

Användningsområde

Rasen är en brukshund, en lättlärd och lyhörd arbetskamrat. Den lämpar sig som tjänstehund så väl som för hundsporterna lydnad, sök, spår, agility med mera. I övriga Europa ser man även många som tränar och tävlar i bruksgrenen skydds. I bland annat Frankrike används briard som vall- och vakthund. Det är en mycket bra allroundhund.

Hälsa

Höftledsdysplasi (HD) och magomvridning förekommer. Nattblindhet upptäcktes för några år sedan, men detta är inget problem längre.

Egenskaper / Mentalitet

Det är en aktiv och livlig hund som behöver få arbeta på ett eller annat vis. Rasen är absolut ingen "soffpotatis". En briard är trogen och lojal mot sin familj och har en utpräglad revirinstinkt. Allmänt anses den tillhöra de hundraser som mognar sent i livet. Det krävs lite extra tålamod, glimten i ögat och en viss envishet från dess ägare de första åren.

Storlek och utseende

Rasen är en kraftfull, rustik och rörlig hund. Mankhöjd för hanar är 62–68 cm och för tikar 56–64 cm. Färgen är enhetlig och den fawnfärgade briarden har en varm ton. Svart, fawn och grått är vanligast förekommande.

Pälsvård

Pälsen ska varken klippas eller trimmas. Pälsen är tät och torr, typ "gethår" och minst 7 cm lång. En ordentlig genomborstning och kamning per vecka är att rekommendera. Rasen fäller inte, men på grund av den långa pälsen får man räkna med att den drar in en del barr, sand, gräs med mera.

Schapendoes

Historik

I slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet fanns schapendoes överallt i Holland där det fanns herdar och fårhjordar. Herdarna uppskattade rasen för dess outtröttliga vilja att arbeta och för dess intelligens. Rasen är besläktad med bearded collie, puli, polski owczarek nizinny, old english sheepdog, briard och bergamasco. P. M. C. Toepel anses vara grundare av rasen. Under åren 1940–1945 lyckades man i Holland samla ihop några exemplar av den då nästan utdöda rasen. 1954 skrevs en standard och en stambok upprättades. Rasen godkändes slutligen 1971.

Användningsområde

Schapendoes är en vallhund som användes och används även i dag för att valla får. Rasen deltar även med glädje och framgång i hundsporterna lydnad och agility. Inom rasen finns även hundar som tävlar i spår, eftersök, med mera.

Hälsa

Generellt är schapendoes en frisk ras. Höftledsdysplasi (HD), armbågsledsdysplasi (ED) och g-PRA (ögonsjukdom) förekommer.

Egenskaper / Mentalitet

Schapendoes är intelligent, vaksam, glad, livlig, modig, vänlig och aktiv. En stor förmåga att hoppa är viktigt, liksom intelligens och förmåga att agera på egen hand. Mot människor i sin omgivning utvecklar den en stor tillgivenhet och lojalitet. Rasen ska fungera bra tillsammans med andra hundar och djur. Samarbetsviljan, glädjen och den goda fysiken gör den till en härlig tränings- och tävlingskompis. Nervositet, stress och aggressivitet är inte rastypiska egenskaper.

Storlek och utseende

En schapendoes är en lätt byggd långhårig hund. Mankhöjd för hanar är 43–50 cm och tikar 40-47 cm. Pälsfärgen är ofta blågrå och svart men alla färger är godkända enligt rasstandarden. Pälsen, som ger ett rufsigt intryck, har underull. Den ca 7 cm långa pälsen är längre över bakdelen. Den är inte slät utan lätt vågig och får aldrig vara silkig. Där pälsen är längre står den upp i tofsar.

Pälsvård

En korrekt schapendoespäls är mycket lättskött. Den har en period under unghundstiden då valpullen släpper då kan den kräva mycket arbete med nästan dagliga utkamningar.

Text: Svenska Kennelklubben
Kaninraser: Rexkanin

Ursprung: Rexkaninen härstammar från Frankrike där Désiré Caillon 1919 fick fram de första djuren. De uppstod genom en mutation från en kull viltgrå kaniner. Den visades upp första gången på en utställning i Paris och blev 1924 erkänd som ras. Rexen kom till Sverige 1927. I slutet av 1920- talet ville alla ha rexkaniner för pälsproduktion.

Utseende: Kroppsformen är medelång till kort och med förhållandevis god bredd. Den är harmoniskt byggd utan framträdande partier. Den tillhör de små raserna med en vikt på ca 3 kg.

Päls: Rex är en korthårig kanin med mycket speciell päls. Täckhåren är lika korta som underullen, vilket ger en mycket tät päls med känsla av plysch.

Färgvarianter: Rex är godkänd i samtliga färger utom viltröd, gulröd, rävröd, ljusblå, gråblå, ljus gråblå, järngrå och mörkgrå. Rexkaninerna blir mörkare i färgen än normalhårade kaniner, vilket beror på den korta pälsen.

Personlighet: En mycket pigg och lekfull kanin där varje individ är stora personligheter. De betraktas även som goda mödrar och används ofta i aveln som fostermödrar
Marsvinsraser: LUNKARYA

Lunkaryan är ett långhårigt marsvin med två rosetter (=virvlar) på baken som gör att pälsen växer framåt. Den har även en lugg som växer över ansiktet. När en peruan presenteras på utställning kammas pälsen jämnt ut från hela kroppen, inklusive över ansiktet, och idealet är att det ger intryck av en full cirkel. Pälsen är sträv och vågig. Lunkarya är en unik svensk marsvinsras som beror på ett dominant strävhårsanlag.

SMF:s standard för Lunkarya

Godkänd fr.o.m. 2008-01-01

Lunkarya är en strävhårig långhårsras och därför är också pälsen det viktigaste hos lunkaryan. För att ge en lunkarya det så typiska mäktiga intrycket är en fyllig lugg och kroppsformen av stor betydelse. En lång, jämn, tät och sträv päls är det mest rastypiska hos en lunkarya och för att en lunkarya skall kunna anses vara av god kvalitet skall dessa punkter hålla hög kvalitet.

Kroppsform 10

Kroppen ska vara kort, kompakt, lågställd och jämnhög med breda skuldror. Djurets huvud ska vara kort och brett. Huvudet skall vara proportionerligt i förhållande till kroppen, minst 1/4 av marsvinet. Djuret skall ha normal storlek i förhållande till ålder.
De vanligaste felen: Huvud: platt panna, smalt huvud, spetsig nos, långt huvud eller för litet huvud. Kropp: Midja, kantighet, smala skuldror, felaktig benställning, bred bakdel (s.k. päronform), överbyggd eller kraftigt sluttande bakdel. Avvikande storlek i förhållande till åldern.
Diskvalificerande fel: Skelettdefekter och missbildningar

Öron 5

Öronen skall vara stora, släta och slokande. De skall vara vågrätt placerade långt ifrån varandra.
De vanligaste felen: Fel ansatta, veck, för små, flikar, för lätta/lyftande, mekaniska skador.
Diskvalificerande fel: Avsaknad av ytteröra.

Ögon 5

Ögonen skall vara stora, runda och klara.
De vanligaste felen: Felformade, rinnande, små, ojämnt stora eller skador, hängande ögonlock, icke synlig fattyeye.
Diskvalificerande fel: Grava ögonskador/sjukdomar t.ex. katarakt, glaukom, synlig fatty-eye, blindhet.

Pälskvalitet 15

Pälsen skall vara sträv och vågig. Ett djur med mycket sträv päls kan vara lockig som ung men pga av pälsens strävhet försvinner lockarna. Pälsen är mjukare på ungdjur för att bli strävare. Djur över 12 månader fortsätter att utveckla en strävare pälskvalité. Pälsen följer inte kroppen och därför ser pälsen luftig ut. Morrhåren skall vara böjda.
De vanligaste felen: Mjuk, fet och/eller sliten päls. Saknar volym och/eller vågor. Kala fläckar mindre än 0,5 cm i diameter.
Diskvalificerande fel: Raka morrhår. Kala fläckar större än 0,5 cm i diameter.

Pälstäthet 10

Pälsen ska vara mycket tät och fyllig. Pälstätheten ska vara jämn både runtom kroppen och från kroppen och ut mot hårtopparna.
De vanligaste felen: Ojämn eller för dålig pälstäthet.

Lugg 15

Lunkaryan ska ha två rosetter placerade parallellt och tätt intill varandra på bakdelen. Framför dessa ska pälsen växa framåt och bilda lugg. Luggen ska täcka hela huvudet, senast vid 4 månaders ålder.
De vanligaste felen: Luggen täcker inte huvudet efter 4 månaders ålder. För kort päls i förhållande till åldern. Ojämn pälslängd och avsaknad av hårtoppar. Tuggad eller klippt päls. Mindre obetydlig skada på pälslängden.
Diskvalificerande fel: Avsaknad av pälslängd i förhållande till åldern. Synliga rosetter utöver de två på bakdelen. Större synlig skada av pälslängden.

Skuldror och sidor 15

Här ingår all päls från kindpälsen, via skulderpälsen till sidopälsen som slutar vid djurets höfter. Pälsen på skuldror och sidor ska vara av jämn längd och harmoniera med släpet.
De vanligaste felen: För kort päls i förhållande till åldern. Ojämn pälslängd och avsaknad av hårtoppar. Tuggad eller klippt päls. Mindre obetydlig skada på pälslängden.
Diskvalificerande fel: Avsaknad av pälslängd i förhållande till åldern. Synliga rosetter utöver de två på bakdelen. Större synlig skada av pälslängden.

Släp 15

Släpet utgörs av pälsen som växer på djurets bakdel från höft till höft. Pälsen i släpet ska vara av jämn längd och harmoniera med skuldror och sidor, så att de bildar en helhet. Lunkaryan ska presenteras med bena. Idealet för lunkaryan är att pälsen uppifrån sett bildar en cirkel med lika lång päls åt alla håll. Ett något ovalt intryck accepteras då lunkaryan inte har lång päls på huvudet. Vid pälsbedömning på långhår ska längden bedömas efter djurets ålder med tanke på att pälsen växer ca 25 mm per månad. Hårtopparna ska finnas kvar vilket hos färgade djur syns som ett mörkare band längst ut på pälsen.
De vanligaste felen: För kort päls i förhållande till åldern. Ojämn pälslängd och avsaknad av hårtoppar. Tuggad eller klippt päls. Mindre obetydlig skada på pälslängden.
Diskvalificerande fel: Avsaknad av pälslängd i förhållande till åldern. Avsaknad av rosetter på bakdelen. Större synlig skada av pälslängden.

Kondition/presentation 10

Djuret skall vara välbyggt och muskulöst med fast hull. Ett välskött, rent och välpresenterat djur skall ges full poäng. Ett långhårigt djur skall presenteras utkammat och på platta. Långhårsrasen lunkarya får presenteras med eller utan bena.
De vanligaste felen: Långa klor, smutsig, kraftig fällning, sår, ärr, mager/överviktig, oren talgkörtel, skadade tänder och utvecklad nossvamp. Missfärgad päls.
Diskvalificerande fel: Avsaknad av klor/extra klor, all sorts ohyra, dräktighet, sjukdom, vanskötsel, främmande ämnen i pälsen, avsaknad av tänder.

SUMMA 100

Text: Svenska Marsvinsföreningen
Fågelarter: Nymfparakit

Nympphicus hollandicus

Nymfparakiten blir cirka 35 cm lång, varav hälften utgörs av stjärten. Den blir normalt cirka 15-20 år, men kan bli äldre. Hos den ursprungliga vilda populationen får den adulta hanen en gul ansiktsmask och tydliga röda kindfläckar, medan honorna behåller en gråare mask med svagt färgade kindfläckar. Honornas stjärtfjädrar är tvärrandiga, hanens enfärgade, medan de juvenila har tvärrandiga stjärtfjädrar. Nymfparakiten förekommer också i en rad framavlade färgvarianter, hos vilka könsskillnaden inte ses lika tydligt.

Nymfparakiten förekommer vilt i Australiens inland och uppträder endast sällsynt i kustområdena. De sydliga populationerna är flyttfåglar medan övriga är strykfåglar.Idag förekommer de även i vissa andra delar av världen då tamfåglar förvildats.

I vilt tillstånd utgör dess huvudföda av fröer från olika arter av gräs och örterI fångenskap ger man dem olika fröblandningar som kan innehålla havre, olika sorters hirs, hampfrö, vete och safflor. I fångenskap ger vissa dem även mindre mängder grönsaker eller frukter.

Häckning

Fågeln ska helst vara 1-2 år gammla men det är beronde per art. tänk på att ha en holk som är ganska stor och att hållet ska vara längst upp på holken det vill dom ha .I holken kan du lägga lite sågspån el eller flis går bra vilket som helst.sen ska man börja ge mycket protoinfoder du kan även ge hårdkockt ägg,keso.

Fåglarna ruvar 3-4 veckor och ungarna stannar i boet i 4-6 veckor. Efter cirka 6 veckor börjar det bli självständiga och en nymfparakit blir könsmogen runt 12 månaders ålder.

Meny

Online

Senast uppdaterat

Bloggkalender

apr Maj 2012 jun

Logga in

MG Events

Team Corratec

Boteå

MND